dordor

  Jag har tänkt på en sak... Det är omodernt att vara snäll och trevlig. Man ska vara tuff. Det är i ropet.
  Det kan gälla vad som helst. Ett exempel är att folk ofta är elaka mot varandra. Otrevliga, visar ingen respekt. Säger taskiga saker för att verka "häftig", eller nåt.
   Det är lite tråkigt...
  "Har du träffat Egon, den sär snubben i prallelklassen?"
  "Ja, han är en riktig idiot. Fett konstig, går runt och visslar hela tiden. Jävla värdo!"
  "..."
  Typ sådär låter det hela tiden när man pratar med folk. Så ska det väl inte behöva vara?
  Jag är väl lite naiv när jag tror att man kan vara så snäll, men man kan väl försöka? Fast det är väl för mycket begärt och jag vet att det inte är nåt nytt jag skriver om. Men jag var tvungen...
  Det var före fotbollsmatchen jag var på häromdagen. Jag åkte ju tunnelbana dit och det var där jag började fundera över det. Hur folk aldrig visar någon ödmjukhet eller respekt. Man går bara rakt fram och den som inte flyttar på sig får skylla sig själv. Man viker aldrig undan för att man inte ska krocka med någon. Det får den man möter göra. Blir nästan som ett chickenrace. Trams.
  Det är samma sak i skolan. Skitungar liksom nior. Ingen viker undan och ger plats åt varandra. Det känns som om man är den enda som gör det... Nästa gång kanske jag inte ska göra det utan gå rakt in i personen, se om han/hon vaknar ur sin lilla ego-bubbla.
  Den där dumma väggen som döljer alla känslor och visar en stenhård yta utåt. Varför ska man bygga upp en sådan runt sig...? Vart är vägen på väg...?

  Godpessimistkväll! :)