dordor

Det är lite svalare här i Sverige. Och det tycker jag är skönt. Jag skulle verkligen inte vilja bo i Grekland. För varmt, jobbiga människor, jobbig trafik, tråkig mat, ingen snö (fast det finns ju knappt i Sverige heller...), men framför allt: Man kan inte spola ner bajspapperet i toan!!!! Det är skitjobbigt. 
  Jaja... Lite trevligt var det ju ändå. Få se världen och så va. Alltid trevligt. 

Så vad har jag gjort? Jag orkar inte skriva en hel dagbok på fjorton dagar... Så det får väl bli några hajlajts.
  Ditresan var en av de värsta dagar jag någonsin upplevt. Asajobbig!
  Jag har badat och solat och läst en jävla massa i stort sett varje dag. Om någon undrar har jag läst ut Riket vid vägens slut, Brännmärkt, Ängeln på sjunde trappsteget, Tusen strålande solar och så har jag läst lite mer än hälften av en bok av Leffe GW: Faller fritt som i en dröm. Sjysta böcker. Man blir så kulturell när man reser.
  Jag har också knarkat Muse's live-DVD från HAARP-spelningen på Wembley ifjol som jag lagt in på min mp3-spelare. (Jävla skön konsert! (Jag måste se Muse live!!)) Och så har jag kollat ett par gånger på Hot Fuzz, en av mina absoluta favoritfilmer. Se den!!
  Jag har varit på två öar: Naxos och Amorgos. Fina öar båda två. Amorgos är formad som den italienska stöveln, fast man har tagit stöveln av foten. Naxos ser ut som en klump.
  På Naxos hyrde vi bil en dag, då hände väl inget särskilt, förutom en liggande mystisk staty och ett tråkigt destilleri som tillverkat lokal sprit sen 1800-talet.
  Men när vi hyrde bil på Amorgos blev det bättre. Hittade några sjysta bad och så besökte vi ett kloster. Wow! Ett kloster... Nej, men seriöst, det var lite häftigt, för grejen var byggd på en, i princip lodrät klippa. Hur man lyckades med det är oklart. Varför man gjorde det då? Jo, så här förstod jag det: En ikon av Jungfru Maria och Jesusbarnet hade flytit iland nedanför den där klippan. Det var ett mirakel att ikonen klarat sig från skeppet som förlist på väg från Patmos till Amorgos. Så man ville hedra iraklet och bygga klostret där. Precis där. Ingen annanstans. Det här var någon gång på 800-talet.
  Det finns en film som heter Det stora blå,även känd som The Big Blue eller Le Grand Bleu. Den blev delvis inspelad på Amorgos med klostret i bakgrunden. Handlar om två dykare, typ. Bra film. Jean Reno som Enzo är strålande. Jag såg den på ett café på Amorgos som visar den varje kväll.
  På Amorgos hade jag ett litet äventyr också. En dag när vi åkte badbåt till en strand blickade jag upp mot berget som låg ovanför den hästskoformade Katapolabukten där vi bodde. Jävlar, sicken utsikt det måste vara där uppifrån... Så jag bestämde mig helt sonika för att klättra upp dit. Det blev Teodors bergsbestigaräventyr. 
 
Tidigt morgonen därpå gav jag mig av med en vattenflarra i handen och telefonen i fickan. Först försökte jag ta mig upp från ett håll, men det gick inte. Ogenomträngliga snår som rev på vaderna. Ajsing! Så jag försökte från ett annat håll. Den här gången gick det bättre. Jag kom upp på själva sluttningen och klättringen tog sin början.
  Jag följde till en början en stig innan jag vek av uppåt. Jag kämpade mig igenom de säregna buskarna min familj kallar afron och hoppade över ett stängsel som höll getter instängda uppe på berget, tror jag. Fortsatte uppåt och toppen kom närmre och närmre.
  Ett flertal gånger blev jag påhoppad av illasinnade gräshoppor som vaktade berget. Men jag kämpade mig förbi dem som en sann viking och till slut nådde jag den bergiga toppen. Avslutade den sista klättringen och kunde slutligen efter en dryg timmas slit blicka ut över bukten, havet och de andra bergen ovanför Katapola (byn i bukten med samma namn). 
  Uppe på toppen upptäckte jag att det varit en utgrävning på 80-talet av något gammalt tempel/försvarsgrejsimojs. Det var tusentals år gammalt och hade uttnyttjats av olika folk, däribland Minoafolket. Man hade tillbett gudar och annat hedniskt och ogudaaktigt. Man hade haft utsikt åt alla håll och det var väl en bra position för att försvara folket nere i dalen eller nåt...
  Sedan satte jag mig på en sten och spelade storslagen, svulstig musik som passade till sådana storslagna, majestätiska vyer.
  När jag utforskade toppen upptäckte jag en bilväg som löpte ner runt berget, som jag inte sett tidigare. Så den tog jag mig nerför och återvände till stället vi bodde på.
  Ett lyckat äventyr!

Annars hände väl inte så mycket mer spännande. Förutom att jag kunde konstatera att Athen är en försummad stad. Gamla stan - Plaka - var helt nedklottrad. Tänk er om Gamla stan i Stockholm skulle vara helt överfylld med klotter. Illa. Sedan fanns det åtskilliga hus som låtits förfalla. Och inte bara i Plaka utan i hela stan. Inte bra, dessutom fult.
  Ett annat konstaterande är att greker generellt är ganska feta. Kan ha något att göra med maten. Ta frukosten på hotellet i Athen t ex: bara sockerkaka och vitt bröd med marmelad som enda pålägg.
  Dessutom är grekiska kvinnor/tjejer inte lika vackra som här hemma i Norden. De snygga tjejer man såg i Grekland var turister från Norge eller Sverige med något undantag. Rikare fiskevatten här hemma med andra ord. ;)

Avslutningsvis så vill jag säga att det är skönt att vara hemma i Sverige med sitt milda väder och sina vackra kvinnor.

Lite bilder från Grekland är väl på sin plats! Först klostret och sedan mitt äventyr...


Musikvideos för veckorna som gått!
  Först och främst har vi Muse. Ett av de bästa livebanden någonsin, dristar jag mig att säga. Kolla på det här bara! Först Hysteria. Grym låt och jag kan skryta med att jag känner en som kan spela det där introt på bas. Han heter Anton.

Hysteria [live at Wembley] - Muse


Sen har vi ju Knights of Cydonia. Ett mästerverk som gör sig oerhört bra live!

Knights of Cydonia [live at Wembley] - Muse


Men för er som inte gillar svulstiga (för mycket av det goda) Muse, så får ni lite Foo Fighters med en av sina roligaste videos nånsin.

Long Road to Ruin - Foo Fighters


Den riktiga musikvideon som är ännu skojigare finns på den här länken:
http://www.youtube.com/watch?v=68qqyM-_K4w&fmt=18
(Det fanns ingen embed code, så jag kunde inte lägga in den.)

GodhemkommenfrånGreklandtillmildaSverigemeddevackrakvinornakväll!

Jag var på rockfestival, Where The Action Is hette det. Det var kul. Var där med Nils och Erik. Jag såg lite av Sahara Hotnights, Dirty Pretty Things, Mando Diao, The Hellacopters, Queens of the Stone Age, The Hives och Foo Fighters.
 Det var riktigt kul. Bra drag, bra ös! Sen såg jag Spanien - Sverige där i Stora skuggan. Bittert som fan med det där sena målet. Dessutom hade jag tippat oavgjort i matchen. Men men, man kan inte få allt.
  Kvällens höjdpunkt (bland många) var nog när Josh Homme, sångaren i Queens of the Stone Age sa ungefär så här under deras spelning:
  "I just want to say something to security. This is a fucking rock show. If people want to ride eachothers shoulders, jump, make out or whatever the fuck they want to do... Just let them fucking do it! And yeah, if you throw something at me, I'll fucking buttfuck you in front of your friends! And I'm serious, ask Norway!"
  
På onsdag flyger jag till Grekland. Ska vara där i två veckor och båtluffa. Det blir nog kul. Så vi ses i juli!!

Just det, veckans låt! Dirty Pretty Things är ett rätt skönt brittiskt rockband. Frontmannen Carl Bârat var förut medlem i The Libertines, som splittrades efter osämja mellan Barât och Pete Doherty, en annan medlem som nu leder gruppen Babyshambles.

Bang Bang You're Dead - Dirty Pretty Things


Godasatröttsåhärpåsöndagskvällen!

Jaha, förra gången var det bara för ett litet fjuttlov jag kände frihet. Men nu är det stora, gigantiska, coola Sommarlovet som kommer inklampandes. Det är väldigt skönt att för några veckor få slippa stressen och pressen med skolan.
  Men det är ju lite sorgligt att skiljas åt. Det har jag redan skrivit.
  Skolavslutningen började med sovmorgon och ostkaka till frukost. Halv tolv samlades man vid kyrkan för att sedan vandra in i Guds hus och lyssna på lite framföranden, mestadels från 9m. Lite psalmer fick man sjunga också. Avslutningen på Den sommartid nu kommer gav mig lite gåshud. Alla nior tog i från tårna på sista raden.
  Kyrkan följdes åt av lunch i matsalen. Vi fick rostbiff och potatissallad och det måndagen var tydligen inget One Hit Wonder. Jag fick pris igen, det är ju nästan så att man skäms... Denna gång av Sabina. Jag och Sofi blev väl typ valda till bästa eleverna i 9i. Priset bestod i en bok: Fotboll, bandy och makt - Idrott i brukssamhället. Det låg väl lite humor bakom det valet...
  Sen begav det sig av till klassrummet. Delades ut lite presenter å de*. Den lilla sammankomsten avslutades i betygsutdelning och ett litet kort tal av Sofi som sa att vi borde försöka hålla kontakten bäst det går. Det hoppas jag att vi lyckas med. (Om jag inte lyckas hålla kontakten med Sofi är jag ju lite dålig, vi kommer gå i samma klass i höst...)
  Jag tänker inte berätta vad jag fick för poäng. Bara om ni frågar...

På kvällen träffade man lite folk på Farstaborg. Det visade sig att även Kunskapsskolan Nacka firade sommarlovet där. Några av dem kände man, spelat i samma fotbollslag. Sen kom Polarna, man pratade lite med dem, trevlans. Men jag tror att det var dem som varnade polisen. Civilpolisen kom och letade dricka och även två uniformerade. Men när de hade gått kunde man andas ut lite. Man blir lite nervös med poliser i närheten.
  Då har jag inte nämnt att Nightbikers var där, men de är trevliga, de gör inte så mycket. Även Pelle och co. från Gustavsbergs och Ingarös Församling (GIF) kom dit och bjöd på bullar och cola. De är trevliga.
  Några drog hem, några stannade kvar. Men till slut delade vi på oss. Några (Jag, Matte, Ahlin, Disa, Lillis, Johanna och Hanna) vandrade neråt Farsta Slott där jag bor, lämnade tältet som Matte har fått släpa på och min cykel, som inte gick att cykla på efter att den slängts fram och tillbaka över Farstaborgs grind...
  Vi hamnade till slut i centrum för att vänta på bussar då folk skulle hem. Där träffade vi än en gång Pelle och co. De konkurreerade om populariteten hos ungdomarna med Värmdö församling som också cruisade runtom på Värmdö. De kastade bullar på GIF-bilen, varpå jag kastade tillbaka - som den trogna GIF-medlem jag är - och träffade nästan den öppna framrutan. Så nära...
  Så träffade man också en engelsktalande, bitter Nanna. Hon förlorade Årets Värmdöbo 2008 till förmån för Värmdöpolarna som också befann sig i centrum. Även Mikaela och Hanna var där. Och Alex, en skön kille, som liksom Nanna pratade på engelska, skillnaden var den att han var bättre på det. Jag gick hem till Farsta Slott med dem och sa adjö till mitt tidigare sällskap.

GodjagtroddejaghadetippatKroatien-Tysklandrättkväll!

*Gustav avslutar ofta sina meningar med "å de".

Nämen det blev faktiskt lyckat. (Srsly.) I alla fall jämfört med förra året, som tydligen var ett fiasko. Det som var lite dåligt var väl bara att jag fått fel information om tid. Därför anlände jag först till skolgården.
  En efter en började folk droppa in. Efter ett tag var jag inte så ensam längre. Man tog sig ett glas, minglade lite, blev fotograferad och intervjuad av toastmasters.
  Sen fick man slå sig till bords. Maten var god, överraskande då det var skolans matpersonal som lagade den. (:O)
Mellan rätterna delades det ut pris. Bland annat till Hampus för årets frisyr, Marcus för årets player och Nanna för årets ängel. Lärarna hade också spelat in en låt till oss med tillhörande musikvideo som visades. Ärligt talat blev jag faktiskt lite rörd.
  Sen fick faktiskt även jag ett pris innan dansandet drog igång. Jag fick en guldpenna för årets svenskaelev tillsammans med två andra nior (Erik och Mikaela).
  Det var nu balens viktigaste del kom i avgörandet om det skulle bli succé eller pankaka av alltihop. Dansen.
  Det började faktiskt väldigt stelt, såg ut som ett lågstadiedisko. Enda skillnaden var att Justin Timberlake och Rihanna dunkade ut ur högtalarna istället för Eiffel 65 och Destiny's Child. Men vi kom igång till slut, lite tack vare mig, men även på grund av en del andra. Och vi blev många som hade roligt.
  Sofi och Johan blev välförtjänt valda till balens drottning och kung. Johan för sin grymt fräna outfit (kavajlös, med hängslen utanpå skjortan och en basker på knoppen) och Sofi för att hon varit mest engagerad i att balen skulle bli så lyckad som den faktiskt blev.
   Ungefär halv tio började folk en efter en lämna skolan. Jag och några andra var kvar och dansade in i det sista innan det var dags att dra på efterfest.

Om nu balen blev lyckad så stavades efterfesten F-I-A-S-K-O. Först blev vi utslängda från Södersved, någon gubbe som bodde i kiosken hotade att han var tvungen att ringa förvaltaren. De i sin tur kanske skulle ringa polisen. Ingen idé att utmana ödet.
  Så vi drog vidare. Massor av oönskade personer och idioter samlades runt festföljet. Långa överläggningar om var vi skulle vara, som jag inte orkade blanda mig i, en bortkastad vandring ut på en våt äng, för att till slut hamna vid Långträsket. Där hade man det väl ändå lite trevligt. Fast det berodde mest på sällskapet, då stereon inte hade några batterier.
  När festen drog vidare till andra sidan sjön, åkte jag, Linus och Jobbe hem.

Idag då, The day after. Samling i klassrummen, städa ut skåp och äta lax i matsalen. Laxen var så torr och tråkig att man hade kunnat lista Kvarnbergets matpersonal högst på en lista över One hit wonders.
  Dagens höjdpunkt bestod då i vår fotbollsmatch mot lärarna. 8-0 tror jag att vi vann med. Stackars Anton fick bara ingripa en gång och visa sina fina målvaktskvaliteter. Känns som att vi i alla fall stod för en rekordstor seger. 

Ikväll spelar Sverige mot Grekland. Srsly, vågar man titta? Och imorgon är det då avslutning. Det blir nog både lite skönt och sorgligt. 

Avslutningsvis lägger jag in en bra låt, typ veckans. Videon är lite skum, och låten drar inte igång förrän efter runt 30 sekunder, men det är en av The Flaming Lips bästa låtar som jag lyssnat mycket på på sistone.

Do You Realize?? - The Flaming Lips
 

GodtimmarnaeftertuffanärkampermedPelleLilja!

EDIT: Det var inte matpersonalen som lagade maten. Det ar typ åttorna. Ber om ursäkt! :)

Jaja, jag antar att ingen checkar ut (svengelska ftw!) en blogg som aldrig uppdateras, men i alla fall. 
 
Det har inte hänt så mycket speciellt på sistone faktiskt. Lite bus och förstörda saker (inte av mig såklart) på skolan. Det tenderar väl att bli så när terminen lider mot sitt slut och orken tryter... Men de flesta verkar hålla humöret uppe. Det är bra. Dock kom den sköna stämningen av sig igår. Det brann i Lugnet. Två killar på skolan förlorade sin lägenhet i branden. Det hemska var att de redan vart med om det där förut. De höll på att bli innebrända i ett hus de bodde i tidigare. Livet är verkligen orättvist ibland!! 
  Jag då. Jag verkar höja mig i ett antal betyg. Riktigt skönt. Och nu är ju allt slut. Man känner en viss lättnad faktiskt. Man känner också lite förväntan för det som kommer efter lovet. Och så saknar man klassen litet.
  Man kan störa sig något enormt på de där individerna man har fått dras med i fyra år, några kortare tid, några litet längre. Några har man gått med sen första klass. Men man älskar ju (typ) alla med deras egna små sinnigheter och egenskaper. Det blir litet ledsamt att skiljas åt.
  Men, hey! De lever ju fortfarande! :D 

Igår var jag på studentmottagning i Uppsala. Det var en kille vars familj vi känt länge som tog studenten. Men vi hade inte träffat dem på evigheter. Nu fick vi träffas och det var väldigt kul. Man har lite att ta igen då man inte har setts på en si så där 7 år.
  Jaja, det var en väldigt trevlig kväll, helt enkelt. 
  Efteråt sov vi uppe hos farmor som bor i närheten. (Fett ointressant.) Och på morgonen fick man gå upp svintidigt (halv tio) för att äta frukost och sen åka hem.

Men nu måste jag promota ett litet videoklipp!
  Några grabbar i 9c gjorde ett svenskarbete i form av en reklamfilm. Temat var Dressmann á la gangsta-style. Det roliga är att eftertexterna är litet längre än själva filmen... Men det gör inte så mycket. Se och njut! (Jag medverkar också!!)

Dressmann Gangsta


Sen måste jag lägga upp den här låten som jag haft på huvudet den senaste månaden. Den är riktigt beroendeframkallande på ett positivt sätt. I hope you'll enjoy it!

Ruby - Kaiser Chiefs


Godharjustätitjordgubbarmedvaniljglasskväll!

Farfar fyllde 80 förra veckan. Vår present till honom var att åka ut, vi, farfar, farmor, faster och en kusin till en ö i skärgården. Där ockuperade vi ett gör-det-själv-vandrarhem.
  Det var kallt och regnigt. Man hade ingen lust att vara utomhus. Varpå jag läste ut mer än hälften av senaste Offside och såg klart på American Gangster på min mp3-spelare. Riktigt bra film faktiskt.
  Bra läsning i Offside också. Fick bland annat läsa om mannen som la den första chippstraffen i fotboll. Tjecken Antonín Panenka avgjorde straffläggningen i EM 1976 med en chipp mitt i målet. Iskallare straffskytt får du leta efter. Läste även en av anledningarna till att Allbäck återvänder till ÖIS i höst. 108 supportrar åkte ned och stöttade honom i en FC Köpenhamn-match.
  Men jag måste skryta lite om mitt vikingablod. Jag badade. Det var kallt. 10 grader närmare bestämt. Men jag bastade innan, så det var egentligen ganska skönt.
  Annars har jag sysselsatt mig med att äta. Och när jag inte gjort det har jag huggit ved. Det är faktiskt ganska kul.
  Sen har jag också knäckt min kusin i kottkrig. Lite barnsligt... Men vad ska man göra i icke-civilisationen?

Sen måste jag ju glädja mig åt Bajens vidare avancemeng i Svenska Cupen. 5-1 mot Mjällby AIF. Samtidigt åkte Helsinborg ut mot Vallsta Syrianska, Djurgården mot Sirius och AIK mot Landskrona Bois. Haha!

Sen måste jag visa Panenkas legendariska straff!

Så till veckans låt. Har lyssnat lite grand på Nine Inch Nails den här veckan. Mitt intresse för Trent Reznors musik har ökat på sistone. En av mina favoritlåtar är den här:

Only - Nine Inch Nails


Godvärmermigefterskärgårdsäventyrkväll!

Igår, alltså... Sicken jäkla match, det var helt sanslöst!
  Matchen mellan Hammarby och Gefle började i sedvanligt tempo. Bajen hade bra spel, Gefle spelade också hyfsat. En ganska öppen match. 
  Men efter ungefär 40 minuter springer Johan Oremo ifrån José Monteiro (med hjälp av armarna, sa pappa :P). Monteiro försöker ta bollen av Oremo inne i straffområdet samtidigt som Shaaban rusar ut. Oremo faller över Josés ben och domaren pekar på straffpunkten och drar sedan upp det röda kortet. 
  Det kändes som att få ett slag i magen. Det kom som en blixt från klar himmel. Det hängde inte alls i luften. Det var en helt sanslös visselkör som vi bjöd på. Man hörde inte ens sina egna tankar. 
  Tyvärr visade Woxlin prov på kyla och satte straffen. 
  Nu borde matchen ha varit avgjord. Men det syntes inte på läktaren där det sjöngs på om inte högre än innan straffen. Men viktigast av allt var att det Hammarby som vandrade ut efter paus inte heller tyckte att matchen var punkterad. De slet och hade sig så mycket, att man för några ögonblick glömde bort att Bajen spelade med reducerat manskap.
  Bakom denna kämpaprestation låg alla spelare, men särskilt Kleber Saarenpää, som höll upp försvaret nästan på egen hand, innan Traoré byttes in i halvtid. Men även efter det storspelade han. Sanslöst bra var han. Den andra spelaren jag vill lyfta fram är självklart Charlie Davies.
  Det var antagligen hans bästa match i år. Han krigade till sig chanser ur ingenting, stångade sig in i straffområdet för att komma till avslut. Och visst gav det utdelning i chanser med bland annat en stolpträff och en svettig räddning från målvakten. Och i 80:e minuten slog han även in kvitteringen.
  Charlie fick bollen med ryggen mot målet, vände sig om och slog in den bakom Gefles keeper. Helt sanslöst bra gjort av en sanslöst bra spelare. 
  Pressen som följde efter 1-1 var ngot enormt. Gefle blev helt nedtryckta i skorna. Trycket från läktarna var också överväldigande. Och sanslöst.
  I den 93:e minuten kom så 2-1-målet. Doldisen Dadomo tryckte in bollen. Hans första mål sör säsongen. Stackarn har inte hunnit visa så mycket. Han har mycket att leva upp till, när han ska axla sin landsman Egurens mantel på mittfältet.
  Matchens lirare blev så Charlie Davies, som i stort sett fick bäras av plan. Så trött var han. Och nog delade alla Bajenhjärtan Charlies känsla efter matchen. Lättnaden och ruset av den sanslösa segern var överväldigande. Man gick från Söderstadion på darriga ben och fick nypa sig själv i armen medan man tänkte:
  "Kan Bajen stå för sådana här prestationer?"
  Ja, tydligen kan de det.
 
Matchen kan sammanfattas med ett ord: Sanslöst...

Här har ni lite godis från matchen:

     

Goddageneftersanslösvänding!

Jag känner mig så sliten. En än gång tror jag att jag är en krigsveteran från Andra världskriget. Jag har blåmärken, skrubbsår och jack över hela kroppen. Jag är också spänd i axlarna och har ont i muskler.
  Jag har nog tagit i för mycket. Överarbetat på idrotten. Hårt matchande nu i helgen. (Förlust mot Enskede och IFK Stockholm, 0-1, respektive 2-4.) Man får stämplingar, ramlar och gör sig illa och så vidare. Ont ont.
  Sen blir det inte bättre av att man gör sig illa på det där pissiga Gustavsbergsbadet. Det luktar ollon och rutschbanorna och strömmen är rent utsagt livsfarliga (jack i knät och en nästan en avsliten bröstvårta). 
 
Nu låter jag som värstaste gnällgneten. Men jag har faktiskt ont. :'(
  Därför gläder jag mig åt Apornas 5-1-förlust mot Kalmar. Hoppas Rajalakso får avstängning. Som han lämnade planen efter sin utvisning, skulle man kunna tro att han lärt sig av Pelle Fosshaug. Skrika fitta åt domaren och sparka sönder dörrar. Tss...

Imorrn ska jag gå och se Bajens sistahemmamatch innan EM-uppehållet. Bapupa ska psykas. "Alla slår sin fru i Gävleborg..."

Veckans låt får bli en av Kaizers. Ingen ovanlighet, men den passade väldigt bra. Låttiteln betyder typ "Evigt plågad".

Evig Pint - Kaizers Orchestra


Godmörbultadochmergulochblåänsvenskaflaggansöndag!

Jag får fan panik av att handla i rusningstid...
  Farsan och jag skulle införskaffa något snyggt att svida i till den anstundande balen innan sommarlovet. Vi gick först in på en affär och handlade in kläderna, men det kändes inget bra när vi var klara... Vi hade stressat oss igenom det. Vi stressade för att det var trångt, mycket folk, svettigt, panik. Så vi lämnade tillbaks skiten; det såg för gubbigt ut.
  Nästa affär, in fråga om hjälp, hittade betydligt bättre kläder, prova, stress, trångt, mycket folk, panik.
  Men när vi var klara den här gången kändes det bättre. Jag ser riktigt sexig ut i den nya sviden. :)

Jag får alltså panik i sådana där situationer. Knökfyllda affärer eller varuhus. Man vill bara bli klar så snabbt som möjligt. Man kallsvettas, blir irriterad och känner att man skulle vilja ta tag om någons hals och bara vrida runt. När man väl är klar känns det som om man har vunnit VM i fotboll eller fått löneförhöjning. Men därinne är helvetet på jorden...
 
Det är nog någon slags fobi som gått i arv från min far. Han får, liksom jag, ren panik på IKEA. Där är det samma sak. Man vill bara komma ut.

 Jaja, nu ska jag runda av det här till tonerna av Kaizers Orchestra, som passande nog sjunger om Djevelens Orkester. Där är det varmt och det luktar svett. :P
  Ska väl kolla på Indiana Jones äventyr om en knapp halvtimma. Var ett tag sen... 

Godlättadefterpersenistankväll! 

  Jag fick bara en sådan lust att tacka mitt nya fotbollslag. De har välkomnat mig i sin familj och allt vad det innebär. Jag har fått nya kompisar helt enkelt. Nya kompisar man lider och gläds med.
  Tack, grabbar!

  Fan vad lite det blev...

  Godtröttefterlöpningvalborg!

Jag orkar inte skriva. Så ni vet varför jag inte skrivit nåt.
  Det har hänt en tråkig sak för en person jag känner och det smittar av sig lite.

Igår spelade jag match. Förlust med 1-0 igen... >.<
 
  Jag nöjer mig med det och lägger upp veckans låt. Eftersom döden har gjort sig väldigt påmind på sistone - i alla fall känns det så för mig - så lägger jag upp en tröstarlåt. Med ett band jag lyssnat på en del på sistone.

  Fix You - Coldplay (Jag fortsätter envisas med att sätta låtnamnet först.)


  Godsöndagkväll!

  Vilken jävla rakabajsare! Rätt upp i klykan! Så jävla snyggt! Målet kom från ingenstans. Grötigt i utkanten av straffområdet. Ali jobbar bollen till Felix, som råkar passa till Faraj (Feffe). Faraj drar på från stillastående, stenhårt upp i bortre krysset.
  Ingen han se vad som hände. Bara pang, liksom.
  Det var 2-2-målet i matchen mot Boo. Första halvlek var rätt dålig, det stod 2-0 i paus. Men i andra halvlek lyfte vi oss. Började kämpa mer och visade hjärta, det visade resultat. Ali trixade sig igenom hela Boo:s försvar och blev kapad av målvakten när han hade öppet mål. Straff och Elis förvaltade den på bästa sätt, hårt och placerat vid vänstra stolpen.
  Sen gjorde Faraj sitt mål och matchen slutade 2-2, trots att vi fick en utvisad med ungefär tio minuter kvar. Ett resultat vi bör vara nöjda med, då Boo spelade ut oss stundtals.

  Igår hade vi inte lika bra flyt dock. Förlust med 1-0 mot ett svagt Vendelsö. Vi spelade ut dem totalt och borde gjort mål på någon av de chanser som jag räknade till tvåsiffrigt antal. Oerhört bitter förlust. Inget är värre än att förlora när man äger spelet och chanserna totalt. Bittert som fan...

  Jaja, veckans låt.
  Jag fortsätter knarka Kaizers Orchestra's första fullängdare, Ompa til Du Dör. Grym platta! Här är andra låten med samma namn som skivan.

Ompa Til Du Dør - Kaizers Orchestra


(Tyvärr ingen riktig musikvideo)

  Godargefterkalmarsoerhörtsenamålsöndag!

  Hehe, jag har kirrat sommarjobb. Fyra veckor på Gustavsbergs kyrkogård. Jättenajs!

  Sen blev jag skitglad efter Bajens seger över Henkeborg. Poppen i mitt hjärta! Och vilka mål. Haris passning till Pålles 1-0 var världsklass, för att inte tala om Klaras älskling Petter Andersson...

  Imorrn möter vi Vendelsö borta. Seriepremiär. Då jävlar!

  Godmättocbelåtenfredag!

 

Jag blir så jävla besviken.

  Jag och andra hammarbyare hade tillsammans med AIK-supportrar slitit på söndagen för att förbereda en gemensam protestaktion mot Svenska Fotbollsförbundet. Det är det nya lagförslaget, där bortalagen blir skyldiga att betala hälften av säkerhetskostnaderna, som upprör supportrar över hela landet. Det känns som om de styrande vill strypa fotbollsglädjen. De verkar vilja ta bort själen från fotbollen och göra den opersonlig och kommersialiserad.

  Men de flesta svenska klubbarnas supportrar vill inte ha någon sådan förändring. Supporterkulturen, med sin glöd och sina känslor, är lika mycket del av fotbollen som själva spelet.

  Men reglerna skärps mer och mer mot supportrarna, vilket förvisso är bra, då många åskådare faktiskt beter sig idiotiskt. Dock straffas kollektivet, inte de skyldiga.

  Det är detta som är problemet, och det är det Hammarby och AIK protesterade emot under gårdagens match.

  35 000 vita pappersark hade placerats ut över hela Råsunda. Dessa hölls upp mot himlen och bildade en helvit mosaik på Råsunda. På Södra och Norra läktarna sattes banderoller upp med texten:
  (ung.) "Rädda fotbollen! Stoppa lagförslaget, ändra regelverket!"

  Det var väldigt mäktigt och till manifestationen sjöngs det från Norra:
  "SvFF!"

Och svarades på Södra:
"Fotbollsmördare!"

  Ramsan bollades fram och tillbaka och det hela blev en mycket lyckad manifestation, en fredlig aktion mot förbundet, som inte bryr sig om vad fansen tycker. Både AIK och Hammarbys supportrar (och många andra runtom i landet) kräver att få ha en remissinstans när beslut om nya regler gällande supportrarna tas. Det är ju trots allt oss det gäller, det är vi som drabbas/gynnas (med betoning på det förra) när dessa beslut tas.

  Tyvärr förstördes hela protesten. Det vackra i att fans, som vanligtvis hatar varandra, slöt upp för att tillsammans värna om läktarkulturen, jämnades helt med marken. De skyldiga är de så kallade supportrar som kastade in föremål på planen och fick matchen att brytas. Hela manifestationen blev i och med det helt meningslös. Allt slit i kyla och regn, med skärsår på fingrarna från pappersrullandet, var helt i onödan.

  Och nu menar jag inte bara AIK:s fans. Det var ju de som syntes och märktes. Men på södra, där jag stod fyrades det av raketer, mitt i folkhavet. En fyrverkeripjäs kastades ned på en stackars kameraman som tvingades lämna arenan. Föremål kastades även in därifrån, skillnaden var bara att de kastade då domaren inte såg.

  Idioterna, den lilla klicken med skithuvuden, som sabbade fotbollsfesten, visade att SvFF har rätt. Lars Åke Lagrell och co. Satt förmodligen och gned händerna mot varandra. De njöt säkert av att supportrarna förstört sin egen protestaktion.

  Det var skittrist att vara där och se en annars så strålande fotbollsfest, med målchanser, glöd och känslor, helt och hållet överskuggas av några få personers beteende.

  Jag blir helt enkelt besviken. Så jävla besviken...

  Jag missade veckans låt förra veckan.
  Jag gjorde en blandskiva, med idel bra låtar, men den här klassikern är en nygammal favorit! Föräras därför med titeln Veckans låt v. 15.

  Bittersweet Symphony - The Verve

  Godjävligtbesvikendagenefterpissderbytkväll!