Grekland var varmt!!
Det är lite svalare här i Sverige. Och det tycker jag är skönt. Jag skulle verkligen inte vilja bo i Grekland. För varmt, jobbiga människor, jobbig trafik, tråkig mat, ingen snö (fast det finns ju knappt i Sverige heller...), men framför allt: Man kan inte spola ner bajspapperet i toan!!!! Det är skitjobbigt.
Jaja... Lite trevligt var det ju ändå. Få se världen och så va. Alltid trevligt.
Så vad har jag gjort? Jag orkar inte skriva en hel dagbok på fjorton dagar... Så det får väl bli några hajlajts.
Ditresan var en av de värsta dagar jag någonsin upplevt. Asajobbig!
Jag har badat och solat och läst en jävla massa i stort sett varje dag. Om någon undrar har jag läst ut Riket vid vägens slut, Brännmärkt, Ängeln på sjunde trappsteget, Tusen strålande solar och så har jag läst lite mer än hälften av en bok av Leffe GW: Faller fritt som i en dröm. Sjysta böcker. Man blir så kulturell när man reser.
Jag har också knarkat Muse's live-DVD från HAARP-spelningen på Wembley ifjol som jag lagt in på min mp3-spelare. (Jävla skön konsert! (Jag måste se Muse live!!)) Och så har jag kollat ett par gånger på Hot Fuzz, en av mina absoluta favoritfilmer. Se den!!
Jag har varit på två öar: Naxos och Amorgos. Fina öar båda två. Amorgos är formad som den italienska stöveln, fast man har tagit stöveln av foten. Naxos ser ut som en klump.
På Naxos hyrde vi bil en dag, då hände väl inget särskilt, förutom en liggande mystisk staty och ett tråkigt destilleri som tillverkat lokal sprit sen 1800-talet.
Men när vi hyrde bil på Amorgos blev det bättre. Hittade några sjysta bad och så besökte vi ett kloster. Wow! Ett kloster... Nej, men seriöst, det var lite häftigt, för grejen var byggd på en, i princip lodrät klippa. Hur man lyckades med det är oklart. Varför man gjorde det då? Jo, så här förstod jag det: En ikon av Jungfru Maria och Jesusbarnet hade flytit iland nedanför den där klippan. Det var ett mirakel att ikonen klarat sig från skeppet som förlist på väg från Patmos till Amorgos. Så man ville hedra iraklet och bygga klostret där. Precis där. Ingen annanstans. Det här var någon gång på 800-talet.
Det finns en film som heter Det stora blå,även känd som The Big Blue eller Le Grand Bleu. Den blev delvis inspelad på Amorgos med klostret i bakgrunden. Handlar om två dykare, typ. Bra film. Jean Reno som Enzo är strålande. Jag såg den på ett café på Amorgos som visar den varje kväll.
På Amorgos hade jag ett litet äventyr också. En dag när vi åkte badbåt till en strand blickade jag upp mot berget som låg ovanför den hästskoformade Katapolabukten där vi bodde. Jävlar, sicken utsikt det måste vara där uppifrån... Så jag bestämde mig helt sonika för att klättra upp dit. Det blev Teodors bergsbestigaräventyr.
Tidigt morgonen därpå gav jag mig av med en vattenflarra i handen och telefonen i fickan. Först försökte jag ta mig upp från ett håll, men det gick inte. Ogenomträngliga snår som rev på vaderna. Ajsing! Så jag försökte från ett annat håll. Den här gången gick det bättre. Jag kom upp på själva sluttningen och klättringen tog sin början.
Jag följde till en början en stig innan jag vek av uppåt. Jag kämpade mig igenom de säregna buskarna min familj kallar afron och hoppade över ett stängsel som höll getter instängda uppe på berget, tror jag. Fortsatte uppåt och toppen kom närmre och närmre.
Ett flertal gånger blev jag påhoppad av illasinnade gräshoppor som vaktade berget. Men jag kämpade mig förbi dem som en sann viking och till slut nådde jag den bergiga toppen. Avslutade den sista klättringen och kunde slutligen efter en dryg timmas slit blicka ut över bukten, havet och de andra bergen ovanför Katapola (byn i bukten med samma namn).
Uppe på toppen upptäckte jag att det varit en utgrävning på 80-talet av något gammalt tempel/försvarsgrejsimojs. Det var tusentals år gammalt och hade uttnyttjats av olika folk, däribland Minoafolket. Man hade tillbett gudar och annat hedniskt och ogudaaktigt. Man hade haft utsikt åt alla håll och det var väl en bra position för att försvara folket nere i dalen eller nåt...
Sedan satte jag mig på en sten och spelade storslagen, svulstig musik som passade till sådana storslagna, majestätiska vyer.
När jag utforskade toppen upptäckte jag en bilväg som löpte ner runt berget, som jag inte sett tidigare. Så den tog jag mig nerför och återvände till stället vi bodde på.
Ett lyckat äventyr!
Annars hände väl inte så mycket mer spännande. Förutom att jag kunde konstatera att Athen är en försummad stad. Gamla stan - Plaka - var helt nedklottrad. Tänk er om Gamla stan i Stockholm skulle vara helt överfylld med klotter. Illa. Sedan fanns det åtskilliga hus som låtits förfalla. Och inte bara i Plaka utan i hela stan. Inte bra, dessutom fult.
Ett annat konstaterande är att greker generellt är ganska feta. Kan ha något att göra med maten. Ta frukosten på hotellet i Athen t ex: bara sockerkaka och vitt bröd med marmelad som enda pålägg.
Dessutom är grekiska kvinnor/tjejer inte lika vackra som här hemma i Norden. De snygga tjejer man såg i Grekland var turister från Norge eller Sverige med något undantag. Rikare fiskevatten här hemma med andra ord. ;)
Avslutningsvis så vill jag säga att det är skönt att vara hemma i Sverige med sitt milda väder och sina vackra kvinnor.
Lite bilder från Grekland är väl på sin plats! Först klostret och sedan mitt äventyr...
Musikvideos för veckorna som gått!
Först och främst har vi Muse. Ett av de bästa livebanden någonsin, dristar jag mig att säga. Kolla på det här bara! Först Hysteria. Grym låt och jag kan skryta med att jag känner en som kan spela det där introt på bas. Han heter Anton.
Hysteria [live at Wembley] - Muse
Sen har vi ju Knights of Cydonia. Ett mästerverk som gör sig oerhört bra live!
Knights of Cydonia [live at Wembley] - Muse
Men för er som inte gillar svulstiga (för mycket av det goda) Muse, så får ni lite Foo Fighters med en av sina roligaste videos nånsin.
Long Road to Ruin - Foo Fighters
Den riktiga musikvideon som är ännu skojigare finns på den här länken:
http://www.youtube.com/watch?v=68qqyM-_K4w&fmt=18
(Det fanns ingen embed code, så jag kunde inte lägga in den.)
GodhemkommenfrånGreklandtillmildaSverigemeddevackrakvinornakväll!
Jaja... Lite trevligt var det ju ändå. Få se världen och så va. Alltid trevligt.
Så vad har jag gjort? Jag orkar inte skriva en hel dagbok på fjorton dagar... Så det får väl bli några hajlajts.
Ditresan var en av de värsta dagar jag någonsin upplevt. Asajobbig!
Jag har badat och solat och läst en jävla massa i stort sett varje dag. Om någon undrar har jag läst ut Riket vid vägens slut, Brännmärkt, Ängeln på sjunde trappsteget, Tusen strålande solar och så har jag läst lite mer än hälften av en bok av Leffe GW: Faller fritt som i en dröm. Sjysta böcker. Man blir så kulturell när man reser.
Jag har också knarkat Muse's live-DVD från HAARP-spelningen på Wembley ifjol som jag lagt in på min mp3-spelare. (Jävla skön konsert! (Jag måste se Muse live!!)) Och så har jag kollat ett par gånger på Hot Fuzz, en av mina absoluta favoritfilmer. Se den!!
Jag har varit på två öar: Naxos och Amorgos. Fina öar båda två. Amorgos är formad som den italienska stöveln, fast man har tagit stöveln av foten. Naxos ser ut som en klump.
På Naxos hyrde vi bil en dag, då hände väl inget särskilt, förutom en liggande mystisk staty och ett tråkigt destilleri som tillverkat lokal sprit sen 1800-talet.
Men när vi hyrde bil på Amorgos blev det bättre. Hittade några sjysta bad och så besökte vi ett kloster. Wow! Ett kloster... Nej, men seriöst, det var lite häftigt, för grejen var byggd på en, i princip lodrät klippa. Hur man lyckades med det är oklart. Varför man gjorde det då? Jo, så här förstod jag det: En ikon av Jungfru Maria och Jesusbarnet hade flytit iland nedanför den där klippan. Det var ett mirakel att ikonen klarat sig från skeppet som förlist på väg från Patmos till Amorgos. Så man ville hedra iraklet och bygga klostret där. Precis där. Ingen annanstans. Det här var någon gång på 800-talet.
Det finns en film som heter Det stora blå,även känd som The Big Blue eller Le Grand Bleu. Den blev delvis inspelad på Amorgos med klostret i bakgrunden. Handlar om två dykare, typ. Bra film. Jean Reno som Enzo är strålande. Jag såg den på ett café på Amorgos som visar den varje kväll.
På Amorgos hade jag ett litet äventyr också. En dag när vi åkte badbåt till en strand blickade jag upp mot berget som låg ovanför den hästskoformade Katapolabukten där vi bodde. Jävlar, sicken utsikt det måste vara där uppifrån... Så jag bestämde mig helt sonika för att klättra upp dit. Det blev Teodors bergsbestigaräventyr.
Tidigt morgonen därpå gav jag mig av med en vattenflarra i handen och telefonen i fickan. Först försökte jag ta mig upp från ett håll, men det gick inte. Ogenomträngliga snår som rev på vaderna. Ajsing! Så jag försökte från ett annat håll. Den här gången gick det bättre. Jag kom upp på själva sluttningen och klättringen tog sin början.
Jag följde till en början en stig innan jag vek av uppåt. Jag kämpade mig igenom de säregna buskarna min familj kallar afron och hoppade över ett stängsel som höll getter instängda uppe på berget, tror jag. Fortsatte uppåt och toppen kom närmre och närmre.
Ett flertal gånger blev jag påhoppad av illasinnade gräshoppor som vaktade berget. Men jag kämpade mig förbi dem som en sann viking och till slut nådde jag den bergiga toppen. Avslutade den sista klättringen och kunde slutligen efter en dryg timmas slit blicka ut över bukten, havet och de andra bergen ovanför Katapola (byn i bukten med samma namn).
Uppe på toppen upptäckte jag att det varit en utgrävning på 80-talet av något gammalt tempel/försvarsgrejsimojs. Det var tusentals år gammalt och hade uttnyttjats av olika folk, däribland Minoafolket. Man hade tillbett gudar och annat hedniskt och ogudaaktigt. Man hade haft utsikt åt alla håll och det var väl en bra position för att försvara folket nere i dalen eller nåt...
Sedan satte jag mig på en sten och spelade storslagen, svulstig musik som passade till sådana storslagna, majestätiska vyer.
När jag utforskade toppen upptäckte jag en bilväg som löpte ner runt berget, som jag inte sett tidigare. Så den tog jag mig nerför och återvände till stället vi bodde på.
Ett lyckat äventyr!
Annars hände väl inte så mycket mer spännande. Förutom att jag kunde konstatera att Athen är en försummad stad. Gamla stan - Plaka - var helt nedklottrad. Tänk er om Gamla stan i Stockholm skulle vara helt överfylld med klotter. Illa. Sedan fanns det åtskilliga hus som låtits förfalla. Och inte bara i Plaka utan i hela stan. Inte bra, dessutom fult.
Ett annat konstaterande är att greker generellt är ganska feta. Kan ha något att göra med maten. Ta frukosten på hotellet i Athen t ex: bara sockerkaka och vitt bröd med marmelad som enda pålägg.
Dessutom är grekiska kvinnor/tjejer inte lika vackra som här hemma i Norden. De snygga tjejer man såg i Grekland var turister från Norge eller Sverige med något undantag. Rikare fiskevatten här hemma med andra ord. ;)
Avslutningsvis så vill jag säga att det är skönt att vara hemma i Sverige med sitt milda väder och sina vackra kvinnor.
Lite bilder från Grekland är väl på sin plats! Först klostret och sedan mitt äventyr...
Musikvideos för veckorna som gått!
Först och främst har vi Muse. Ett av de bästa livebanden någonsin, dristar jag mig att säga. Kolla på det här bara! Först Hysteria. Grym låt och jag kan skryta med att jag känner en som kan spela det där introt på bas. Han heter Anton.
Hysteria [live at Wembley] - Muse
Sen har vi ju Knights of Cydonia. Ett mästerverk som gör sig oerhört bra live!
Knights of Cydonia [live at Wembley] - Muse
Men för er som inte gillar svulstiga (för mycket av det goda) Muse, så får ni lite Foo Fighters med en av sina roligaste videos nånsin.
Long Road to Ruin - Foo Fighters
Den riktiga musikvideon som är ännu skojigare finns på den här länken:
http://www.youtube.com/watch?v=68qqyM-_K4w&fmt=18
(Det fanns ingen embed code, så jag kunde inte lägga in den.)
GodhemkommenfrånGreklandtillmildaSverigemeddevackrakvinornakväll!
Kommentarer
Postat av: Emma,
Jag tycker att Teo ska skriva någonting nytt! Vem håller med? :D
Postat av: disa
jag mä :)
Trackback
