Bitter förlust, alldaglig Alla hjärtans dag och längtan till fjällen
Grrr... Vi förlorade mot råttpacket. 4-8. Vi var stundtals bättre och höll ett bra tempo med blivande seriesegrarna AIK. Med tjugo minuter kvar, vid ställningen 4-4 drog vi på oss ett antal utvisningar. Några av dem var riktigt onödiga och många tappade fokus.
Jag borde nästan bli sportreporter och skriva för nån tidning.
Nä, men det var en kul match i alla fall. Det gick bra för mig. Bättre än väntat, faktiskt. Det var i mest i början jag var nervös. Jag menar, första matchen med gubbarna i B-laget. Sådant är ju alltid lite nervigt. Men de var sjysta och gav mig konstruktiv kritik hela tiden. För att dryga ut faktan om min egen insats ordnade jag tre hörnor, varav en det blev mål på. Jag fixade också en utvisning för AIK. (SKRYT xD)
Det där var alltså i onsdags. I går var det Alla hjrätans dag. Den dagen har egentligen aldrig varit speciellt speciell för mig, men man får ändå bidra till stämningen och krama om dem man gillar.
Vi hade skridskodag på Ekvallen med alla idrottsklasserna, från 4:an till 9:an. Det var en turnering med blandade lag, åldersvis, för tjejerna och killarna hade varsin turnering.
Jag var i alla fall domare för killarna, det var lagom roligt. Jag tröttnade efter ett tag och avundades på Ahlin som bytte med Chrulle. (Efter det vann det laget nästan alla de resterande matcherna. (Undrar vad det berodde på?))
Men efter lunch och polspelet byttes mot slutspel (jag dömde B-slutspelet) och Karlans lag förgyllde min kalla dag. Hans lag var nämligen var nämligen inte så seriösa och jag fick döma ut fem utvisningar sammanlagt, två på Karlan själv. Då blev jag glad. Tack Kalle-Karl!
När jag gick hem frös jag ganska redigt och på köpet hade jag blivit solbränd i ansiktet. Det resulterade i en ganska varm afton på Kyrkettan. (xD)
Jag hade trevligt som vanligt. Men den här veckan fick man känna lite skadeglädje över konfirmanderna. De har precis börjat sitt stora examensprojekt. De vet inte hur jobbigt det är. Vilket slit som förestundar. HAHA! (>:D)
Okej, nu var jag taskig. Det var ju i och för sig jobbigt, men det var ändå asskönt när man klarat av det. Och det gör man. Ingen har någonsin misslyckats faktiskt. Bara någon som svimmade nån gång, men han genomförde det i alla fall.
Lycka till i Ottsjö med arbetet. För det är då det drar igång på allvar.
Appropå Ottsjö. Fasiken vad jag längtar. Visserligen en riktig håla (mindre en Brunns centrum), visserligen hyfsat tråkig skidåkning. Men man har grymt kul med alla polare. Med sällsakapet jag har, blir t o m bussresan en fröjd.
Denna dag, fredag, har varit helt okej. Men shit, vad trött jag varit. Fick t o m nån kommentar om "Sleeping Teo". Jag fattar inte vart de har fått det ifrån...
Men seriöst, jag har varit väldigt trött. Kan bero på någon kombination mellan skridskodagen och att jag var tvungen att se veckans avsnitt av Californiacation. Jag höll på att bryta ihop på hopprepet. Ett av Teos numera berömda psykbryt var oerhört nära att inträffa. Tur att det inte gjorde det...
Hmm... Under veckan har jag haft en viss skiva på huvudet. Bullet for My Valentine's senaste. Scream, Aim, Fire. Pappa kallade det tuggummirock. Jag kan till viss del förstå honom, men deras låtar sätter sig på huvudet helt enkelt. I alla fall för mig.
Hursomhelst. Detta musikaliska fenomen (att få låtar på hjärnan) fick mig att införa en ny del av min blogg. varje vecka från och med nu, tänker jag lägga upp en låt. Som jag till exempel haft på hjärnan under veckan, eller bara en låt som är väldigt bra. Låten kan läggas närsonhelst under veckan, men kommer nog oftast upp i slutet av veckan.
Okej, vecka 7:s bidrag blir No Easy Way Out med Bullet for My Valentine bonusspår (finns bara på den japanska versionen, tydligen) på skivan Scream, Aim, Fire. Jag har gått runt och haft den här låten på huvudet nästan hela veckan och särskilt igår på Kyrkettan, när jag satt och sjöng på den nästan konstant under eftermiddagsfikat. Jag sjöng med ett glas för munnen och några tyckte nog att jag var konstig. Men jag gör sånt ibland, helt enkelt. (*axelryck*)
Det finns ingen riktig video till låten, så lyssna istället.
Jag borde nästan bli sportreporter och skriva för nån tidning.
Nä, men det var en kul match i alla fall. Det gick bra för mig. Bättre än väntat, faktiskt. Det var i mest i början jag var nervös. Jag menar, första matchen med gubbarna i B-laget. Sådant är ju alltid lite nervigt. Men de var sjysta och gav mig konstruktiv kritik hela tiden. För att dryga ut faktan om min egen insats ordnade jag tre hörnor, varav en det blev mål på. Jag fixade också en utvisning för AIK. (SKRYT xD)
Det där var alltså i onsdags. I går var det Alla hjrätans dag. Den dagen har egentligen aldrig varit speciellt speciell för mig, men man får ändå bidra till stämningen och krama om dem man gillar.
Vi hade skridskodag på Ekvallen med alla idrottsklasserna, från 4:an till 9:an. Det var en turnering med blandade lag, åldersvis, för tjejerna och killarna hade varsin turnering.
Jag var i alla fall domare för killarna, det var lagom roligt. Jag tröttnade efter ett tag och avundades på Ahlin som bytte med Chrulle. (Efter det vann det laget nästan alla de resterande matcherna. (Undrar vad det berodde på?))
Men efter lunch och polspelet byttes mot slutspel (jag dömde B-slutspelet) och Karlans lag förgyllde min kalla dag. Hans lag var nämligen var nämligen inte så seriösa och jag fick döma ut fem utvisningar sammanlagt, två på Karlan själv. Då blev jag glad. Tack Kalle-Karl!
När jag gick hem frös jag ganska redigt och på köpet hade jag blivit solbränd i ansiktet. Det resulterade i en ganska varm afton på Kyrkettan. (xD)
Jag hade trevligt som vanligt. Men den här veckan fick man känna lite skadeglädje över konfirmanderna. De har precis börjat sitt stora examensprojekt. De vet inte hur jobbigt det är. Vilket slit som förestundar. HAHA! (>:D)
Okej, nu var jag taskig. Det var ju i och för sig jobbigt, men det var ändå asskönt när man klarat av det. Och det gör man. Ingen har någonsin misslyckats faktiskt. Bara någon som svimmade nån gång, men han genomförde det i alla fall.
Lycka till i Ottsjö med arbetet. För det är då det drar igång på allvar.
Appropå Ottsjö. Fasiken vad jag längtar. Visserligen en riktig håla (mindre en Brunns centrum), visserligen hyfsat tråkig skidåkning. Men man har grymt kul med alla polare. Med sällsakapet jag har, blir t o m bussresan en fröjd.
Denna dag, fredag, har varit helt okej. Men shit, vad trött jag varit. Fick t o m nån kommentar om "Sleeping Teo". Jag fattar inte vart de har fått det ifrån...
Men seriöst, jag har varit väldigt trött. Kan bero på någon kombination mellan skridskodagen och att jag var tvungen att se veckans avsnitt av Californiacation. Jag höll på att bryta ihop på hopprepet. Ett av Teos numera berömda psykbryt var oerhört nära att inträffa. Tur att det inte gjorde det...
Hmm... Under veckan har jag haft en viss skiva på huvudet. Bullet for My Valentine's senaste. Scream, Aim, Fire. Pappa kallade det tuggummirock. Jag kan till viss del förstå honom, men deras låtar sätter sig på huvudet helt enkelt. I alla fall för mig.
Hursomhelst. Detta musikaliska fenomen (att få låtar på hjärnan) fick mig att införa en ny del av min blogg. varje vecka från och med nu, tänker jag lägga upp en låt. Som jag till exempel haft på hjärnan under veckan, eller bara en låt som är väldigt bra. Låten kan läggas närsonhelst under veckan, men kommer nog oftast upp i slutet av veckan.
Okej, vecka 7:s bidrag blir No Easy Way Out med Bullet for My Valentine bonusspår (finns bara på den japanska versionen, tydligen) på skivan Scream, Aim, Fire. Jag har gått runt och haft den här låten på huvudet nästan hela veckan och särskilt igår på Kyrkettan, när jag satt och sjöng på den nästan konstant under eftermiddagsfikat. Jag sjöng med ett glas för munnen och några tyckte nog att jag var konstig. Men jag gör sånt ibland, helt enkelt. (*axelryck*)
Det finns ingen riktig video till låten, så lyssna istället.
Kommentarer
Trackback
